tvaochenhalv.blogg.se

Det var dagen som förändrade mitt liv helt och hållet, lilla (eller ja lilla o lilla vet jag inte) Josef kom till världen.
Allt började på fredagen innan, lite förvärkar mest på natten det höll i sig hela helgen jag sov lnappt någonting på måndagen ringde jag in till förlossningen fick komma in på en koll var öppen 2-3cm och slemproppen hade lossnat så det var på g trodde dom. Fick åka hem med värk och sömntabletter så jag sov hela natten till tisdagen! Himla underbart.

 

På tisdagen hade jag oregelbunda värkar dom höll på till onsdagen och då stod jag inte ut längre åkte in till fölossningen, dom kollade blodtrycket som var alldels för högt och även Josefs hjärtljud. Det var alltså den 22/5 (hade bf den 16/5) fick stanna kvar över natten för observation sköterskan trodde att det skulle bli igångsättning dagen efter.

 

Torsdag 23/5

Fortfarande högt blodtryck och lite högt hjärtljud( heter det ens så?) på Josef gjorde en undersökning var öppen 4cm, läkaren frågade om jag ville att dom skulle ta vattnet. Självklart svarade jag! Kl var då 11,20. Jag ringde in Pappan till Josef (fredrik) och en av mina bästa vänner (Hanna) dom skulle vara med på förlossningen.

När läkaren väl tar vatten så är det missfärgat, brunt/svart var det. Det tog prover från Josefs huvud och satt sedan en elekton där. Men enligt proverna var allting normalt, Fredrik och Hanna kom in fick lite mer värkar men inte så mycket mer hände satt och pratade och försökte gå lite.

12,31 Josefs hjärtljud ökar lite så läkaren kommer in och hon bestämmer att det är dags för värkstimulerandedropp efter en stund börjar man känna mer och mer. Efter ett tag börjar jag använda lustgasen och sitter på en pilatesboll.

 

Runt 14tiden begär jag eda vilket jag får men dom har svårt att sätta den då jag har så tätta värkar. Fick veta efteråt att dom hade stuckigt 3gånger. Värkarna blir svagare när bedövningen börjar hjälpa jag skickar ut hanna och Fredrik så dom kunde gå o äta och för att meddela min mamma om vad som sker.

Under tiden gör dom prover för att se så allt ser bra ut.

Efter någon timme eller två börjar bedövningen avta, jag får ont i huvudet och känner mig febrig får två doser med anitbiotika eftersom jag har fått feber. Varför vet dom inte. Antagligen för att kroppen fick jobba så mycket.

 

17,30 var jag öppen 7cm och då började dom riktigt onda värkarna. Ställde mig upp och försökte gå så gott det gick vid 18,05 stod jag inte ut längre dom fick gå och hämta nakosläkaren för att lägga en ny bedövning men efter några minuter så skriker jag ut " Jag bajsar på mej"!!!! Sköterskan som var kvar där inne bad mig lägga mig ner för att kolla om det var dags. Det gjorde för jävla ont. Jag skre " jag krystar nu jag skiter i vad du säger" o började krysta. Hon sa att det bara var att köra igång han var på väg ut!

Hon larmar så dom andra kommer in springandes jag skriker som en jag vet inte vad " Jag ska döda er, jag kommer och dö, dra ut han jag orkar inte mer, jag vill dö." ja ni kan ju bara tänka er vad som kom ut ur min mun.

Jag andades och vart hög på lustgas så den tog dom ifrån mig. Sen vägrade jag att krysta som "dom ville" jag körde mitt egna sätt. Dom sa om du inte krystar mer så måste vi använda sugklocka och då jävlar vart det fart av det. O ut kom han! 18,20 föddes Josef 4025kg och 53cm lång.

 

Dom tvättad av han och sedan laddes av upp på mitt bröst! Vilken lycka trodde jag aldrig skulle känna så här! Men en sån obeskrivlig kärlek att det är sjukt. Det är det jag kommer ihåg av min förlossning minns inte allt imellan då jag mest fukuserade på att andas. Dom förberedde mig att det var risk för kjesarsnitt men som tur klarade kroppen av det. Dom tog flera prover på mig och Josef under alla timmar men orkar inte skriva ut varenda. Han föddes frisk och kry det är allt som räknas!

 

Det var min förlossnings berättelse!

 

// Pernilla